En miljon för jämlikhet

Jämlikhet mellan kvinnor och män samt mänskliga rättigheter är begrepp som har
samhörighet med varandra! I ett samhälle kan man inte tala om medborliga friheter och rättigheter för alla utan att ta kvinnors rättigheter i beräkning. Islamiska republiken har i 30 år försökt få det att framstå som normalt och naturligt med könsskillnader i iransk lagstiftning. Men med dagens kommunikationssystem är det omöjligt att inte se diskrimineringen som pågår. Folket i Iran kämpar fortfarande för sina många medborgerliga fri- och rättigheter som sedan länge är lagstiftat i många länder.

I Iran räknas kvinnorna juridiskt som en HALV människa. Kvinnoförtrycket i Iran visar sig i grova och skändliga former varför man i detta samhälle inte kan kämpa för mänskliga rättigheter utan att samtidigt även kämpa för kvinnornas rättigheter. Jag anser dessutom att männen i ett sådant samhälle också måste kämpa för kvinnornas rättigheter för att främja vägen till mänskliga rättigheter.

Kvinnorörelsen i Iran och utomlands har i många år i sin kamp försökt avskaffa könsdiskrimineringen mot kvinnor utan att lyckas.

Att kräva och ställa krav för att främja kvinnornas mänskliga rättigheter i den stora kampen om mänskliga rättigheter i Iran skadar inte själva kampen för frihet utan för bara kampen framåt och förhindrar bakslag.

Vi kvinnor har många gånger satt våra egna krav och behov åt sidan, exempelvis inom familjen, men får inte göra det i den stora kampen för kvinnors rättigheter.

Kvinnors deltagande i kampen för kvinnors rättigheter i Iran har också fört utvecklingen mot mer fredliga sätt att kämpa. Deras närvaro har kunnat förhindra många våldshandlingar i de senaste protesterna. Kvinnor runt om i världen visar dessutom stor samhörighet till varandra, exempelvis kunde vi se att när mödrarna till mördade ungdomar samlades i parker i Iran samlades många kvinnor i parker utomland för att visa sitt stöd och solidaritet till mödrarna i Iran.

Sättet att kämpa på är under förändring. Tiden för våldsamma och blodiga revolutioner och förändringar måste få ett slut. Vi måste kunna ändra system med våra röster. Vi måste kunna förändra samhällen utan att förinta varandra. Ett system som har kommit till med våld och förtryck kommer definitivt att använda våld och förtryck för att fungera. Vi måste hitta andra vägar för reform och förändring. Den moderna människan vill ha ett samhälle där regeringen sitter på makten med folkets förtroende, inte en regering som sitter på makten med vapen. När vapen finns med i spelet finns ingen plats för logik.

Kvinnorna har varit närvarande i den senaste tidens protester. Vår närvaro visar att vi vill ställa krav, krav för att undanröja könsskillnader i iransk lagstiftning och krav för jämlikhet mellan kvinnor och män.

Patriarkat och kvinnoförtryck är två ord som är nära kopplade varandra. Kvinnornas delaktighet i kampen för kvinnors rättigheter ger också effekten att det förstärker mänskligare sätt att få till stånd rättigheterna. Den feministiska rörelsen på 60-talet i Europa hade aldrig nått framgång om de inte hade stått på sig och kämpat i motgång. Samma sak måste vi göra idag för att senare kunna se resultat. Feministiska rörelsen är inte ute efter makt utan mer än allt vill den kämpa för varje människas mänskliga rättigheter samt kvinnors rättigheter för att en dag kunna vara delaktig i utvecklingen av lagar där kvinnorna inte förtrycks.

Självklart vill vi alla stoppa våldet, mördandet och tortyren som pågår i Iran samt se våra politiska fångar i frihet. Detta är sådant som har hög prioritet i vårt samhälle idag, men vi måste också samtidigt sträva efter att avskaffa lagar där kvinnor förtrycks. I ett samhälle där slöjan är obligatorisk för kvinnor, där kvinnor inte ens får bestämma vad de själva ska ha på sig kan man ju undra hur andra rättigheter som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter ska kunna komma till!

Kvinnorörelsen i Iran är inte en organisation eller ett parti och sättet att kämpa på är olika. Den utgörs av enskilda kvinnor som ar och en kämpar på sitt sätt. Vi måste ställa krav om vi vill kunna se en förändring och vi måste fortsätta kämpa. Jag anser att vi måste ställa krav på kvinnors rättigheter för att förstärka kraven på mänskliga rättigheter och demokrati! Som sagt är de begrepp som går hand i hand.

Av: Nahid Nosrat

Översättning: Mitra Nadjafi

Senaste presidentvalet i Iran var ett historisk val med tanke på det
höga valdeltagandet. Hoppet och tron var den att med detta val skulle
reformvänliga förändringar ske i lagar och bestämmelser och samhället
i stort. Det visade sig att valet var odemokratiskt vilket ledde till
protester från miljontals Iranier.

Aktivister inom kvinnorörelsen tillsammans med studenter, arbetare,
politiker, olika minoritetsfolkgrupper, journalister, författare etc
deltog i valet för att säga nej till den rådande diskriminerande
regeringen och för att kräva ett slut på könsdiskriminering.

Hopp för förändring var anledningen för många kvinnor och män att
delta i valet. Men valresultatet krossade allas hopp och därmed
började valprotesterna. Regeringen svarade på dessa protester med våld
och mord på oskyldiga och genom att häkta och fängsla aktivister inom
politik, journalism och mänskliga rättigheter, studenter osv.

Våldet fortsatte och nådde studenterna som skadades och dödades i sina
studentlägenheter. Enligt nyheterna har många studenter, unga män och
kvinnor dödats, skadats eller försvunnit spårlöst. (En liknande
händelse har ägt rum 9 juli 1999 där många studenter förlorade sina
liv på grund av protester mot Irans dikatatoriska regering)

Kommunikationsmöjligheterna är mycket begränsade genom att internet
och mobiltelefonkommunikation stoppas och kontrolleras. Folk har
mycket svårt att få och dela med sig av information. Staten som har
makt över TV och radio kallar demonstranterna för terrorister vilket
väcker vrede hos dem (demonstranterna). Samtidigt som demonstranternas
rättigheter är tagna från dem blir dem bemötta med olika sorters våld.

Vi, många aktivister inom kvinnorörelsen, fördömer alla våldsamheter,
förnedring och diskriminering av Iranska kvinnor och män.
Kvinnorörelsen som har haft en stor roll i att informera individer om
att kämpa mot orättvisor med civiliserade metoder, stödjer alla
demonstranter som protesterar mot valresultatet. Vidare vill vi att
alla som har blivit häktade eller fängslade skall befrias och vi vill
att frihet garanteras i det Iranska samhället.

Namnen finns här
Översättare: Mitra N.

Av Ali Tayefi

”Var vänlig och benåda mig! Jag vill inte dö! Avrätta inte mig!”! Säger Delara med skrik och böna!

Hon hade förlorat hela sitt självförtroende. Hon gråt och grinade medan hennes tårar tvättade ansiktet på henne. Två maskerade män bar henne medan de höll henne under armhålorna och tänjer henne på tår. Hennes hår hade kommit ut och såg rufsig ut ifrån hennes sjal.

”Jag är 20 år gammal och har mycket att leva för! Jag vill leva livet.” Skriker hon och tappar kontrollet. ”Förlåt mig mamma!” Säger hon.

Följa upp här

Read more »